duzie

Mitt värsa sommarlov någonsin..

Allt började den 22/7  en helt vanlig sommar dag, allt var lugnt och fridfult. Jag var hos min pappa den veckan, hade varit där några veckor el så, och bredvid min pappa bor hans bror och mina kusiner som jag älskar djupt. Så på morgonen så skulle vi ner till sjön och bada, jag Martin (min kusin) och Filip (Martins bästa kompis), allt lugnt inga problem så dagen fortsätter, då vi ska pappa och jag i väg och kolla på en häst. Så vi tog motorcykeln och åkte iväg. Väl framme kollar vi på en jätte fin fjording, bara 3 år gammal, ganska okunig men väldigt fin. Vi va där några timmar el så. Sen Runt 4-5 tiden skulle vi hem igen, vi åker genom mörlunda, och halvvägs hem från mörlunda ser jag blåljus och så kommer en ambulans och kör om pappa och mej. Jag viste direkt att det va Martin & Filip, jag kännde det, men resten av vägen hem hoppades jag att ambulansen skulle svänga av eller köra förbi och inte stanna hemma hos oss. Men den körde till oss, upp till mina kusiner. pappa och jag möts av pappas bror Mats, och Martin som visar ambulansen vart dom ska. Jag hoppar av och pratar med Martin, som förklarar för mig vad som hänt. Martin & Filip hade frontkrockat med mopped och cross. Martins lillasyster Lovisa ringde mig på mobilen underriden och hade panik, så jag fick gå upp till dom och prata med henne och Ida, så jag tog med dem hem till mig så att de skulle kunna lugna ner sig, och inte vara ivägen för alla som var där. Båda grätt och var helt förstörda, jag kunde int gråta. jag kunde bara se till att dom lugnade ner sig. Senare kom Martin, Melwin & Mats ner till oss. Vi sat och pratade ett tag, jag gick iväg och pratade med Martin, han var helt förstörd, hans bästa vän åkte in till sjukhuset medans han sjävl bara skrappade upp bennet.  Men allt v ar en olycka. Jag fick lugna ner honom tills allt var lugnt igen. Dagen efter fick vi reda på att Filip hade dött under natten, allt var dystert och hemskt efter det.

Därför vill jag nu säga detta nu, Vila I Frid Våran föralltid saknade Filip! ♥

Finns så mycket mer jag aldrig glömmer men orkar inte skriva det, för det gör alldeles för ont..

Puss & Kram